somnia

Jag vill inte kalla dig mitt ex även om du är det. Ett ex låter som vem som helst och det är du verkligen inte, inte för mig iallafall. Du kommer alltid att betyda så himla mycket för mig och det finns fortfarande kvällar när jag undrar hur det hade varit om allt hade slutat annorlunda. Jag saknar dig inte, det brukar jag intala mig själv och det kanske jag inte gör heller, men jag saknar nog det vi hade. Jag vet inte så mycket. Jag vet att jag har gjort många fel, och det har du med. Men jag vet ingenting om var vi befinner oss längre. Du vill nog helst bara se mig som en främling, som om vi aldrig har känt varandra. Men jag vill inte leva så. Jag säger inte att jag begär att du ska älska mig, eller att vi ska bli tillsammans igen för det skulle nog aldrig fungera. Men jag saknar din uppspelta röst i telefonen när du ringer och berättar om hur glad du är för att du har gått upp ett kilo. Eller hur du ringer och viskar på kvällen och frågar om vi kan hitta på nått kul snart. Vi hade många dåliga stunder, kanske fler än de bra. Men de bra stunderna vi hade var fantastiska!